"Jag skäms över att höra till i Ljusdals kommun – och jag är inte ensam"

Gränsen för mobbing har passerats med råge – kanske åtalbart, skriver Arne Kjellman i ett inlägg med anledning av tolv kommunpolitikers insändare den 15 oktober.

I insänt (LjP 15/10) går tolv kommunpolitiker ut och fördömer Thomas Wandel. Jag har inget problem med att Wandel klandras för omdömeslösa yttranden och avgår. Detta kan tolkas som att han tar ansvar för de dumheter han gjort – och blir då ett lysande undantag.

De tolv skriver hur de ser på sitt arbete, uppdrag och gemensamma arbetsformer: "Vi vill klargöra att i politiken använder vi debatten, dialogen och omröstning som verktyg, inte våld eller hot om våld."

De vill inte tiga eller besvara frågor med "inga kommentarer". Budskapet är klockrent – det tackar vi för: "Oacceptabelt. Vi företrädare för presidiet och partier i Ljusdals kommunfullmäktige tar kraftigt avstånd från att … [en] folkvald ersättare i kommun‧fullmäktige uttrycker sin vilja [genom] att våldföra sig på andra som [en] metod för att få som han vill", skriver de vidare.

Men det är något som inte stämmer – det känns som jag har blivit förd till månens baksida. Inga problem att Wandel går, men däremot på sättet det sker. Skribenterna som alltså definierat politikens arbetsformer använder nu en insändarsida!

Dels för att offentligt peka ut en kollega, dels för att beslå honom med en vilja att våldföra sig på andra. Förskräckligt hårda ord och grovt ärekränkande – som att sparka på en människa som redan ligger.

Bra att politiken nu öppet berättar om arbetsformerna. Gränsen för mobbing har passerats med råge – kanske åtalbart.Anonyma hotbrev mot Helena Brink (C) väger lätt när folkvalda väljer att offentligt hänga ut sina kollegor på detta sätt – och Wandel är ju inte helt ensam i denna belägenhet. En arbetsmiljö som kommunens höga chefer sannolikt också flyr. Men lättare för dem än för den armé av tappra och hotade omsorgsarbetare, som av olika omständigheter fortfarande tvingas lyssna till hur piskan dagligen viner över deras plågade ryggar.

De tolv edsvurna säger nu att en uttalad önskan att smiska någon på rumpan är som att våldföra sig på en människa. Då blir det verkligt svårt att rubricera det våld som vår före detta socialchef utsatts för, då hon såg sin långa livsgärning krossad i ett enda slag – och numera dagligdags förödmjukas på ett avskyvärt sätt. De skriver vidare: "Vi accepterar inte ett sådant förhållningssätt i Ljusdals fullmäktige och i kommunpolitiken för övrigt. Den kvinnosyn/människosyn som [han]… blottlägger är helt enkelt förkastlig. Vi anser därför att han allvarligt ska överväga sin offentliga roll."

Så nu vet vi det, det har vi skribenternas ord på! Tolv av dem som har fått uppdraget att förvalta vår hemkommun, att skapa möjligheter för oss att ta hand om våra unga och gamla på bästa sätt.

Jag skäms över att bo i Ljusdal – och jag är inte ensam. Men nu känns det bättre när de tolv edsvurna så öppet och klart har deklarerat hur politiken i Ljusdal ska hantera dem som uttrycker sin vilja att våldföra sig på andra för att få som de vill.

Arne Kjellman Järvsö