Nu är väl nästan måttet rågat när det gäller dålig journalistik
– Se Lilian Sjölunds LEDARE ”Attentat mot demokratin” den 01.10.2015
Citat: “Det är i nuläget omöjligt att veta” – men ändå är det ett glasklart attentat riktat mot en kommun som förvaltar innevånarnas skattepengar efter bästa förmåga ... och på vårt demokratiska system!!
Och sedan “det går inte att uttala sig ... förrän polisen lyckats utreda” --- slut citat!
På ledarplats!! Det är nog dags att städa på LjP nu – innan LjP blir nästa mål för en ”lonely wolf attack” --- som på Jyllandsposten i Danmark. Jag är faktiskt lite orolig!
Brandattentatet! ----- Varför blev just kommunhuset målet? Varför inte busstationen, järnvägsstationen eller fotbollstältet som skulle ha brunnit mycket bättre – och kanske hade gett större rubriker? Drivkraften bakom detta illdåd kan lika väl kan vara ett ”angrepp” på en kommunal förvaltning som förfallit till totalitära arbetsmetoder – eller indirekt en plågad människas desperata angrepp på alla former av totalitära överkörningar och övergrepp - något som idag ligger väl minst lika nära till hands?
Om nu ens detta var ett “angrepp” överhuvudtaget? Det var kanske bara ett rop på hjälp från en förtvivlad människa. Precis som Lars i Östersund – vilket ingen lyckades utanför familjen --- förrän det var för sent?
Varför är det så bråttom för LjP att skrika ut sina budskap innan ni vet något? Varför lånar ni ut era reportrar till att verka som kommunens informatörer – förstår ni inte hur detta framstår? Och varför svarar inte Thomas Sundgren på tilltal som han så tydligt utlovat?
Varför skall alla kritiska röster tystas – KASAM-utredningens, Maritas Wikströms, fackens röster och mina inlägg – och alla andras upprörda inlägg???
Hur många andra kritiska inlägg är det som gått direkt ner i papperskorgen förutom mina? Ni behöver inte svara – det är ingen som tror er längre! Yttrandefrihet? Detta börjar likna den förhållanden som rådde under Stalinepoken och den forna Sovjetstaten!
Jag har många gånger försökt få LjP att inse det allvarliga i Noam Chomskys tes att ”samförstånd” (eller ”objektivitet” som chefredaktören har mage att kalla sitt samarbete med kommunstyrelsen för) kan vara ett ”låtsastillstånd” som mindre nogräknade massmedia utstuderat producerat efter eget gottfinnande – eller kanske vinning.
Ni måste väl förstå att ni håller på att såga av den gren av förtroende ni sitter på? Eller är det så illa att ni kanske redan medvetna om att denna gren är praktiskt taget redan är avsågad och att era läsare köper tidningen enbart för att läsa sportsidorna och TV-tablåer?
Den här typen av journalistik strider mot allt det som seriös journalistik står för. Detta borde en “objektiv” chefredaktör ha förstått och stoppat ... men jag har ju förstått att det på vissa händer inte är så mycket bevänt med den partsneutralitet som reportrar och redaktörer som åligger den ”tredje statsmakten.”
F.ö. kan jag i det här sammanhanget meddela att det i och med de senaste årens vetenskapliga framsteg numera är möjligt visa, bortom varje uns av vetenskapligt tvivel, att Chomskys grundidéer har en bärkraft som fullt ut kan ersätta det traditionella begreppet ”sanning” – det senare dessvärre är lika utslitet som det är missledande.
Vad som nu tycks återstå för ”sanningarnas och objektivitetens missbrukare” – är att lägga ner all sin energi på att försöka (bort)förklara att detta hade sin grund i ett rent missförstånd ---- och inte är ett resultat av brutal elakhet eller i ett besinningslöst maktbegär.
Det som Lilian i sin ledare sannolikt gör är, att hand i hand med sina mindre nogräknade kollegor, nogsamt spika igen den enda dörr som den vanlige kommuninnevånaren har för att:
1. få trovärdig information om vad som sker i hemortskommunen
2. få ett korrekt underlag för sina avgöranden om hur man skall rösta nästa gång
3. information för att bedöma det arbete som kommunstyrelse och övriga anställda presterar för de pengar som kommunmedborgarna betalar för deras tjänster och ge dem en möjlighet att avgöra om något avtalsbrott föreligger
Den kommunledning vi möter i Ljusdal är, enligt min mening, en självutnämnd ”kommunelit” som helt förfallit till totalitära maktfasoner och något som blivit väl dokumenterat det senaste året. Med grundlösa avskedaden, mörkläggningar, interna maktstrider, mobbing och ett totalt förakt för de trupper som strider i kommunens tjänst för att försöka ge oss alla en bra service och en värdig livsmiljö - men nu sedan flera år utan varken uppmuntran, stöd eller pengar.
Hur många chefer skall gå innan någon vågar plocka bort en kommunledning som för länge sedan både tappat både grepp, vett, sans och hyfs?
Där vi nu i flera år i angelägna situationer bara möts av kommunledningens svar såsom ”inga kommentarer” eller helt intetsägande uttalanden som förvirrar mer än klargör något.” Det är heller inte så svårt att sålla ut situationer där denna självutnämnda maktelit försvarar sig med förklenande uttalanden av innebörden: ”Du får inget svar … därför dina frågor är bara trams” förekommer. Som jag ser det finns det all anledning att bemöta varje välavlönad ledamot av en kommunledning som behandlar sin arbetsgivande kommuninnevånare på detta sätt med Anders Björks numera riksbekanta ord:
DU ska veta hut när du är här! PUNKT!
Det är precis denna myndighetsutövning och journalistik som är det STORA HOTET mot de demokrati- och jämställdhetsrättigheter som är inskrivna i vår grundlag – och som en gång skulle bli grunden för vårt svenska folkhem – detta folkhem vi Sverige utlovade våra föräldrar när de slet i sitt anletes svett för att ge oss utbildning och möjligheter.
Jag är jämnårig med andra världskriget och jag kan åter höra ekot av stöveltrampen i korridoren som fick mig att som liten pojke darrande gråta mig till sömns! Har det blivit något fel med partibeteckning på de som nu sitter i (V)alliansen?
Jag tänker inte skriva någon debatt artikel om detta därför att jag vet alltför väl var mina inlägg omedelbart hamnar. Men jag tänker försöka hitta någon annan metod att komma åt dessa – “stängda dörrar” och “inga kommentarer” som kommunledning och många av dess politiker numera serverar sina arbetsgivare kommunmedborgarna och andra precis som spottloskor rakt i våra ansikten. Och dessvärre öppet med LjP:s benägna mörkläggningshjälp – en hjälp som den senaste tiden verkar ha övergått i ohöljda försök till att VILSELEDA Ljusdals kommuninnevånare, helt oavsett om detta är avsiktligt eller bara av rent oförstånd.
Det är outhärdligt att se närsamhällets, skol- och omsorgsförvaltningens brustna blickar, höra suckarna, och känna tyngden av deras plågade skuldror. Vad skall vi göra? --- Lämna hem och arbeten?
Det är orimligt att tvingas att lyssna till närsamhällets berättelser om all denna förnedring, dessa trakasserier och utstuderad mobbing som så hänsynslöst slår mot all de modiga som vågar undslippa att de inte orkar längre, inte finner någon glädje i sitt arbete eller bara går ut på toaletten för att kräkas.
Förstår ni inte att det bara är en gradskillnad mellan dödsskjutningar i Oregon och ett brandattentat i Ljusdal? Kan inte ledarskribenter och ansvarig utgivare på LjP förstå att det hotfulla i att bygga på de hätska stämningar som växer i Ljusdals kommun med att så kapitalt svika det demokratiskt journalistiska uppdrag som vilar på era axlar?
Kan ni inte förstå att det inte handlar om att stifta lagar om vem eller vilka som skall förfoga över vapnen? Käppen och kniven har funnits som ett vapen i evärdliga tider – och den kan inte förbjudas utan att vi också därför förbjuder två mycket användbara arbetsredskap. Redskap som helt visst gett människan både välstånd och krigstider av outhärdlig smärta. Det handlar inte handla om att förbjuda kniven, knölpåken eller atomen i dess fredliga användning.
Det handlar om att förmå dem som har förlänts den exekutiva makten i ett demokratiskt samhälle att ta sitt an-svar … och att exekutiv makt och ansvar även för dessa går hand i hand - lika som självklart som att varje s.k. vanlig människa måste ta ansvar för sina handlingar. Det senare ansvaret är i mestadels strikt formulerat i våra lagar. Men alla dessa rop på bättre lagar, mer polis och hårdare lagar verkar för det mesta bara handla om möjligheterna våra möjligheter att kunna lagföra den vanliga människan.
Den självutnämnda "makteliten" har kommit på ett sätt att ställa sig utanför och över dessa lagar – det är vad den moderna medvetande- och kunskapsteoretiska forskningen idag entydigt kan påvisa. Likaväl som att denna oresonliga orättvisa och de resulterande våldsamma övergreppen gör allt tal om objektivitet och demokrati djupt vilseledande – något som i sig också utgör grunden till den brutale hövdingens makt, huliganers högborgar, religionskrig och terroristgrupper. Samt de eviga krigens rike som en stor del mänskligheten historiskt fått uppleva under sin korta stund på jorden.
Detta är facit och den sista sidan på den räknebok som mänskligheten efter många tusen år ännu inte lyckats komma igenom.
Arne Kjellman
