Låt inte hotaren bestämma vem som styr kommunen
LEDARE
Omsorgsnämndens ordförande i Ljusdal har fått ett obehagligt anonymt hotbrev. Det bestod av kränkande skällsord, personangrepp och vad som skulle kunna vara ett direkt dödshot.
Och eftersom hotbrevet riktades till en kvinna, så innehöll det dessutom vad anonyma hotbrev eller hotfulla nätinlägg till kvinnor nästan alltid gör: förolämpningar om hennes utseende. Hotbrev mot kvinnor brukar vara värre än de som skickas till män, och ofta kroppsfixerade.
Hotfulla brev, mejl och telefonsamtal till politiker saboterar för oss alla. Som medborgare behöver vi kompetenta kommunpolitiker. Hotelser riskerar att förstöra det, på två sätt. Dels genom att politikern mår dåligt och får mindre kraft och energi kvar för att sköta sina arbetsuppgifter i kommunen. Dels genom att politikern i värsta fall ger upp och slutar. Då går väljarna miste om någon som de röstade på och ville ha som förtroendevald.
Att kritisera den förda politiken och ansvariga politiker är legitimt, det hör också till en demokrati. Men hot och trakasserier är något helt annat.
Tyvärr blir det allt vanligare att kommunpolitiker hoppar av. Ibland beror det just på hot. Och de ökar.
Allt för få kompetenta personer vill bli kommunpolitiker. Särskilt gäller det de viktiga och tunga ansvarsposterna som till exempel ordförande i en nämnd som hanterar svåra individärenden.
De allra flesta förtroendevalda är fritidspolitiker, till skillnad från till exempel kommunalråd. Fritidspolitikerna har ett vanligt jobb att sköta också. De får ägna kvällar och helger åt att läsa tjocka pappersluntor inför de kommunala mötena.
Det är stor arbetsbörda, tuffa beslut och många krångliga handlingar att sätta sig in i. Väldigt mycket av vad kommuner gör är redan bestämt i detalj av lagar. Ganska lite kan kommunpolitikerna bestämma fritt. Det mesta går ut på att genomföra vad regelverket kräver. Behoven är alltid stora, resurserna ofta för små.
Reaktioner får kommunpolitiker oftast bara när någon är missnöjd. Sällan är det någon som ringer en nämndpolitiker och säger: "Hej, jag ville bara tacka för att du lägger ner så mycket arbete och har skött vår kommun så bra med tanke på de många utmaningarna och de stora underskotten."
Kanske dags att göra det? Tänk om det samtalet skulle kunna väga över vågskålen för någon kommunpolitiker som visserligen har vilja och energi kvar men börjar tycka att det blir för mycket obehagliga brev, mejl och samtal.
Hotelser kan göra ont och det tar energi att ta sig förbi dem. Den energin kan vi som medborgare hjälpa till att fylla på. Vi kan välja att också vara medmänniskor.
Linnea Lindblad
