Kränkande när avhysningar sker i direktsändning
Mediecirkus. Avhysningar eller uppsägningar ska inte ske i direktsändning.
I början av veckan avhystes EU-migranter från lägret i Sorgenfri i Malmö. Det handlar om cirka 200 romer som har lämnat sina familjer för att bo i skjul och husvagnar, bland smuts och sopor, för att tigga på Sveriges gator. Det är omöjligt att inte känna med de utsatta. Både på grund av hur de bodde och för att de inte får bo kvar.
Så har mediedramaturgin varit från start: Är det inte hjärtlöst av oss, som har det så oerhört mycket bättre, att köra bort fattiga människor?
Stämningen stegrades ytterligare av att flera medier direktsände från söndagens planerade avhysning. Det bidrog till att den uttalade målsättningen, att polisingripandet skulle ske värdigt, försvårades. I stället kom polisen tillbaka klockan halv fem på tisdagsmorgonen, något som aldrig hade hänt om inte området under dagtid förvandlats till ett jippo.
Debattklimatet har lett till att flera politiker nästan har bett om ursäkt för beslutet, i stället för att stå upp för att det är olagligt att utan tillstånd bosätta sig på någon annans mark. Motpolen har i regel bestått av protesterande privatpersoner från lösa nätverk, som har fått tala sig varma om solidaritet och rättvisa. Detta trots att vi hade två parter, där den ena hade begått olagliga handlingar - ockuperat mark och satt upp skjul utan bygglov - medan den andra egentligen bara påtalat att lagen gäller lika för alla.
Det är inte riktigt den bilden som har dominerat i etern. Nu när mediecirkusen är över är det därför dags för journalistkåren att utvärdera sin arbetsinsats och här blir det bakläxa.
För det första ska avhysningar inte ske i direktsändning, eftersom det både riskerar att trissa upp stämningen och gå över gränsen. Av respekt för de inblandades integritet måste var och en få avgöra själv i vilket sammanhang man ska synas.
För det andra bör inte politiker som följer svensk lagstiftning utmålas som onda och allt åt alla-demonstranter som goda. Politikerna ska följa, och i viss mån (?) upprätthålla, lag och ordning och rapporteringen behöver balanseras med kritiska frågor till båda parter.
Sist men inte minst kan medierna inte göra skillnad på folk och folk.
Även om det sitter i journalistikens DNA att ta ställning för de svaga, och det inte råder någon tvekan om att EU-migranternas är prekär, bör fokus ligga på att rapportera om dagsaktuella händelser och att sätta dessa i ett större sammanhang, exempelvis genom att berätta om diskriminering av romer och vilka lagar som gäller när man vistas i ett annat EU-land.
Det värsta medierna kan göra i svåra lägen är att frångå uppdragen - spegla granska och tolka och börja göra demonstrationsjournalistik.
Här var det mycket som brast i rapporteringen kring Cirkus Sorgenfri. Publiken förtjänar betydligt bättre.
Susanne Nyström, LNB.
Kommentar:: Det var minst lika kränkande och upprörande då f.d. personalchefen Marita Wikström utan förvarning sparkades på en snabbt arrangerad presskonferens i Ljusdals kommunhus i augusti 2015.
/webredaktören
