Kommunledningen JO-anmäld igen ... men LjP tiger i "orubblig objektivitet"

Bilaga till JO-anmälan 2015-09-07

I en modern demokrati har massmedia den ytterst grannlaga uppgiften att granska och ifrågasätta ”makten”. Blott det faktum att en journalist på lokalpressen erbjuds ett vikariat som informationschef på en kommun, menar jag, visar på en kommunlednings totala brist på respekt för denna styrelseform och de arbetsuppgifter som förelagts dem. 

Av min lön betalar jag till kommunens tjänstemän – liksom de politikerna har tagit på sig ett ansvar för detta jobb – och i det jobbet har de utlovat en väl fungerande omsorg. Den har nu i flera år bevisligen inte fungerat väl – utan tvärtom så föreligger måttligt sagt en väl dokumenterad och utomordentligt besvärande situation. De flesta politikerna och flera högt uppsatta tjänstemän har oupphörligen och under lång tid vägrat att informera eller uttala sig omkring detta kaos i defensiva och förringande uttryck som ”inga kommentarer”, alternativt totalt intetsägande uttalanden av samma karaktär. Jag betalar för en god kommunal service och kunna uppleva att jag bor på ett bra ställe, och vägrar i sten att acceptera en så flagrant ansvarslöshet – både vad gäller ansvar för denna verksamhet och ansvar att besvara frågor omkring denna verksamhet som jag, andra kommunmedborgare eller anställda framställer.

 Jag ställde för nära nog ett år sedan, i två öppna brev (https://ljusdal8.webnode.se/) ett antal angelägna frågor som kommunansvariga varken har publicerat eller bevarat trots många ihärdiga påstötningar. Tvärtom så bemöts alla dessa framförda rimliga frågor som sammanfattas i ”svek mot alla de som jobbar på förvaltningen/.../ och mot alla Ljusdals innevånare" antingen med iskall tystnad eller öppen arrogans såsom kommunchefen uttryckt sig:

Jag har inga synpunkter på brevet, jag kan bara redogöra för sakfrågan, säger Claes Rydberg

             … men att kommentera såna här brev går inte, säger han.

De öppna breven lämnades in till kommunen den sista oktober men har hittills bemötts med tystnad och några planer på att svara på innehållet mer formellt finns inte, menar Claes Rydberg.

Jag har inte sett någon tillstymmelse till  ”redogörelse i sakfrågan” i någon form – inte ens i lokalpressen. Inför denna för mig uppenbart svekfulla hållning har LjP inte ens reagerat, liksom man i det som övrigt förvarit det gångna året intagit en påfallande passiv hållning som, med några få undantag, mest ägnat sig åt en rent beskrivande verksamhet. LjP har mer eller mindre inriktat sig på att sig på att förmedla kommunstyrelsen och politikers, i många fall beklämmande ursäkter, synbarligen helt ovetande om det lidande som genom denna medial-politiska häxdans drabbat omsorgsförvaltningens personal, anhöriga och deras behövande kunder.

Med detta för ögonen ekar chefredaktör Thomas Sundgrens ord att ”den granskande, kartläggande och avslöjande kommunbevakning som tidningen publicerat hittills kommer att fortsätta hålla samma höga kvalitet och tydliga fokus framöver” dessvärre mycket tomt - för att inte säga rent av klingar skrämmande. Jag har inget emot Pär Jonsson, men hans beslut att ta på sig rollen som kommunens informationschef anser jag är minst sagt oöverlagt, liksom att jag menar att även LjP borde inse att man därmed på vid gavel öppnar dörren för absurda tolkningar av detta plötsligt påkomna rollbyte.

Därför vänder jag mig ännu en gång till JO med förhoppningen om en insats för ett mer rättvist och ansvarsfullt samhälle. Där glåpord, elakheter och brist på ansvar får ge plats åt efterkrigstidens anda av ett samhälleligt lagarbete i ansvarsfyllt samförstånd. Jag är helt förvissad om jag har flertalet kommunmedborgare bakom mig i en sådan önskan och begäran.    

 

Arne Kjellman