Klagomål
Klagomålet riktar sig mot:
1. Kommunschefen och kommunstyrelsen i Ljusdals kommun och
2. Ljusdalspostens defensiva och tysta vägran att svara an på sitt undersökande och publicistiska uppdrag som de i avtal med en modern demokratisk stat förbundit sig till – i utbyte mot en generös tryck- och yttrandefrihet.
En kort beskrivning av ärendet: Under en lång rad av år har den kommunala verksamheten varit kaotisk och dominerats av politiskt käbbel som för länge sedan passerat gränsen för det rimliga. Kommunledningen bryter, i ren arrogans som det ser ut, emot de avtal man har ingått med kommunens skattebetalare, innevånare, yrkesverksamma och människor som är i behov av kommunens tjänster. Ljusdalsposten (LjP) och andra massmedia mörklägger eller tiger.
Omsorgsförvaltningen har under många år varit hårt pressade av orealistiska ”sparkrav” – i en miljö som i övrigt kännetecknats av ekonomisk expansionssträvan.
2012 var måttet rågat hos omsorgsförvaltningens operativa ledning – som beställde en utredning för att belysa den hälsovådliga arbetsmiljö som dess 1000-hövdade personal i många tvingats att arbeta under. Denna avslöjande att den psykosociala arbetsmiljön var under all kritik och socialchefens förslag till åtgärder – vänder kommunchefen och politiker helt ryggen åt i valrörelsens politiska käbbel.
Efter en livslång gärning i Ljusdals tjänst körs socialchefen över på det mest häpnande sätt och får sparken rakt av ”därför att hon inte går i takt” - ett yttrande som ger militanta rysningar. Socialchefen får sparken utan att några motiv redovisas. Initierade är oerhört bestörta och något som förstärker deras pressade och hotfulla situation och många börjar frukta för sina egna arbetsliv.
Jag blir genom yrkesroll ombedd att bedöma denna s.k. KASAM-utredning och Ljusdalsposten (LjP) kontaktas efter denna genomgång men vägrar öppet att publicera min utvärdering – som ett diskussionsinlägg i form av ett öppet brev till Ljusdals kommuninnevånare. I ett annat brev ställer jag som kommuninnevånares ett antal angelägna frågor till kommunstyrelsen.
Kommunen vägrar 1) att publicera det öppna brevet och 2) svara på inlagan till kommunstyrelsen. Kommunschefen säger till pressen att han ”inga kommentarer” - i samma anda som han vägrade ange några sakskäl för uppsägningen av socialchefen, liksom för press och fackföreningar. Meddelar dessutom att ”några planer på att besvara brevet mer formellt finns inte”.
Kommunchefen har målat in sig i ett hörn där JO-anmälan är oundviklig. Men JO ser ingen anledning till åtgärd eller uttalande – där jag i ett stort antal bilagor redovisat ett mycket egendomlig bemötande av denna situation från samhällets sida.
Det omotiverade avskedandet socialchefen accentuerar den ständiga turbulensen och jag lägger upp en Internetsida för att med pressklipp försöka spegla det som händer i Ljusdals kommun.
Men Ljusdals kommun tvärvänder - med ett hopp om förändringar. Men så icke! Den 2015-06-08 får socialchefen sparken igen på en presskonferens – och som en blixt ifrån en klar himmel under förödmjukande former. Mer kaos! Kommunchefens attityd att i alla sammahang bemöta all kritik – ja även harmlösa frågor – med orden ”inga kommentarer” eller ”de här sakerna kan jag inte diskutera med media” hör inte hemma i en demokrati. Turbulensen ta nu rent osmakliga former med förmenta mordhot, strejkvarsel och politisk pajkastning av värsta slaget. Flera i kommunstyrelsen exekverar i an-svarslöshet bakom orden ”inga kommentarer” – alternativt helt intetsägande uttalanden. Som det verkar utan att förstå att en kommunledning verkar under helt olika spelregler än t.ex. verkställande enheter inom näringslivet och att man öppet kränker sina uppdraggivare och kommunmedborgare med ett sådant beteende.
Facket anklagar nu öppet kommunstyrelsen för att skrämma sina anställda till underkastelse – en situation som omsorgsförvaltningens personal har verkat under i många år som KASAM-utredningen visar.
På kort tid lämnar nu 4-5 st av kommunens viktiga befattningshavare sina poster och en dessa vågar ta bladet ifrån munnen och påtalar att det verkligen inte är bara den politiska ledningen som ägnar sig åt maktmissbruk.
I nästa steg erbjuds en reporter på LjP ett vikariat som informationschef på kommunen – samtidigt som den LjP:s ansvarige utgivare går ut och kallar detta för ”orubblig objektivitet” – och dessutom inbjuder till den debatt som han direkt vägrar att ta. Pressombudmannen är starkt kritisk och hänvisar mig till JO.
Parallellen med ett mycket uppmärksammat fall i Östersund nu förskräckande uppenbar – och min fråga är om det svenska samhället bara reagerar då det är för sent?
Min förnyade JO-anmälan omnämns inte i LjP – och kommunen och den vikarierande ”informationschefen” vägrar ånyo (nedan) att informera kommunmedborgare om innehållet i KASAM-utredningen.
Ett brandattentat mot kommunhuset leder tankarna osökt till desperationen i nutidens ”lonely-wolf-attacker” … som LjP i underliga ordalag tolkar som ett angrepp på demokratin och liksom tidigare, enligt min mening, omdömeslöst försöker dölja det förödande spel som pågår inom kommunförvaltningen. Situationen är numera fullständigt kaotisk – det enda som är sig likt numera är kommunstyrelsens envetna ”inga kommentarer” och Ljusdalspostens egendomliga ”objektivitet”.
