I Ljusdal sparkas laget i stället för tränaren

LEDARE 

Samhällsutvecklingschefen hoppar av! Han hänvisar till att han inte har kommunchefens och delar av den politiska ledningen förtroende. Är det så? Inte alls om man ska tro på de uttalanden som gjorts av såväl toppolitiker som nämnde kommunchef. Kan han, den avhoppande förvaltningschefen, tolkat situationen så illa att han väljer att avsluta sitt arbete fast han har fullt förtroende hos sin chef och politikerna? Har verkligen den politiska ledningen och kommunchefen förtroende för förvaltningschefen, på riktigt?

Tror inte det. Oftast när konflikter på den här nivån resulterar i att någon hoppar av eller slutar är det betydligt mer som är begravt än vad som kommer ut i ljuset.

I mina ögon finns ett historiskt agerande från parterna som obönhörligen skulle leda till dagens situation. Man måste ställa sig frågan om den avgående förvaltningschefen var obekväm för kommunchefen och indirekt även för den politiska ledningen. Eller är det så att kommunchefen styr och ställer även i de politiska leden och på så sätt lyckas få en så kallad politisk enighet bakom att det är ganska hälsosamt att byta ut lite chefsfolk då och då?

Att helt bortse ifrån kemikopplingar mellan förvaltningscheferna och kommunchefen vore naivt. Det har ibland gnisslat ganska ordentligt. Politikerna har då intagit en ganska försiktig officiell ställning men en betydligt mer kritisk korridorskvallerattityd. Då har kritiken oftast hamnat på toppen av det sönderskjutna chefstjänstemannaberget i Ljusdal.

Hade det varit i idrottens värld hade tränaren fått gå. I Ljusdal byter man istället ut nästan hela laget. Ja, kanske en bra väg att vandra för Ljusdal i sin strävan att få arbetsro och fokus på sakuppgifter och politiska uppdrag istället för dessa ständigt uppblossande personkrockar. Mellan varven får man faktiskt känslan att förvaltningshuset i Ljusdal är befolkat av personer med makt som egentligen inte tål varandra och inte heller respekterar varandras roller och uppdrag. Bristen på viljan att lösa problem på ett smidigt och vägvinnande sätt är tyvärr uppenbar.

Det finns en del frågor som bör ställas: Är det dålig anda i förvaltningshuset? Om ja: beror det på en tydlig källa eller är den framkallad av en svår och jobbig omställningsprocess? Håller den politiska ledningen, med stöd av förvaltningschefen, medvetet på att byta ut hela chefssegmentet?

Ett segment som man kanske tycker fått för mycket makt och dessutom inte är alltför lyhörda för det politikerna försöker verkställa? Ja, det kan vara en slump att alla cheferna slutar i princip samtidigt men det kan också var helt enligt plan.

Mikael Sagström