Attentat mot demokratin stänger dörrar
LEDARE
Det är i nuläget omöjligt att veta varför en 37-åring försöker tända eld på Ljusdals kommunhus.
Däremot är det ett glasklart attentat mot en offentlig institution där demokratiskt valda politiker sitter och förvaltar invånarnas skattepengar efter bästa förmåga.
Därmed är den misstänkta mordbranden inte bara ett reellt hot mot de kommunala tjänstemännens och politikernas fysiska personer. Det är också en mycket allvarlig attack mot vårt demokratiska system. Och kan sålunda få mycket långtgående konsekvenser.
För alla behöver vi känna oss trygga på våra arbetsplatser. Vem vill ställa upp på valbar plats och representera folkviljan om det är fara för ens person? Vem vill jobba som socialsekreterare om hot och trakasserier ska hagla varje gång klienten blir missnöjd?
Missnöje med politiska eller tjänstemannabeslut ska och kan visas på annat sätt.
Motivet bakom onsdagens brandrama i Ljusdal går inte att uttala sig om förrän polisen lyckats utreda och förhöra den gripne.
Tack och lov är dylika attacker ganska ovanliga. I skrivande stund kan jag bara påminna mig ett par fall under min 30-åriga journalistiska bana i Gävleborgs län: Under andra hälften av 1980-talet gick en man in på länsstyrelsen och socialkontoret i Gävle och sköt skarpt för att han var missnöjd med ett adoptionsärende. Förra julen spärrade Svenskarnas parti av Kommunhuset i Hudiksvall för att visa sitt missnöje med demokratin i största allmänhet. Jag kan ha glömt andra dramatiska händelser.
Däremot är det dessvärre mycket vanligt att såväl politiker som kommunala tjänstemän får ta emot hot. I en kunskapsöversikt som redovisades av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i våras framkommer att i politikers, anställdas inom rättsväsendet och journalisters vardag ingår att utsättas för hot som syftar till att de ska hindras i sin yrkesutövning.
För journalister och politiker levereras hoten ungefär på samma sätt: via sociala medier, mejl eller i artikelkommentarer. Effekten blir också önskad i många fall. Man slutar skriva, man slutar fatta obekväma beslut.
Poliser utsätts oftare för våld i den direkta tjänsteutövningen, åklagare och domare trakasseras.
Gemensamt för samtliga yrkesgrupper är att förövaren i de allra flesta fall är en enskild psykiskt instabil person.
Förutom att priset för den enskilde politikern eller tjänstemannen kan bli alldeles för högt, får vi andra också betala.
Det svenska, öppna samhället är en förmån och ett privilegium vi ska värna.
Men självfallet kan man inte ha svängdörrar i ett kommunhus om man riskerar personalens säkerhet. Om politiker och tjänstemän gör sig lite mindre tillgängliga, genom låsta dörrar eller kanske identitetskontroller på passerande – ja, då blir hela Ljusdal lite mindre öppet.
LÄS MER:https://www.helahalsingland.se/halsingland/ljusdal/polisen-om-attentatet-vi-utreder-grov-mordbrand
Lilian Sjölund
