Kommentar angående att den politiska ledningen i Ljusdal avskedar socialchefen: Sedan några år med ökande budgetproblem där underskotten växer och rullar med i redovisningen ökar stressen med besparingskrav som ska verkställas inom ramarna för regelverk och lagstiftning. Det är begripligt att detta utlöser förtroendekriser mellan de politiskt ansvariga och de ansvariga för verksamheterna. Enkelt uttryckt uppstår motsättningar mellan olika kompetensområden. Politik, ekonomi och verksamheter kan inte längre förverkligas i nivå med lagstiftningens och regelverkens grundkrav…?

Den politiska ledningen kan bara leda så länge de har ett visst mått av medborgarnas eller allmänhetens medgivande och förtroende. Att göra rätt för sig, är en av de centrala värderingarna i vårt samhälle och som innefattar lojalitet med de intresseföreningar som förnyar mandaten till de ledande. Så hur mycket kan man skära ner? Hur mycket kan man rusta ner utan att förlora mandat förtroende och ställning i den verkställande politiska ledningen?

Å ena sidan ställs krav på en modern nivå av infrastruktur. Vägar, vatten, avlopp, anläggningar och fastigheter skall förvaltas och underhållas till en acceptabel? standard. Å andra sidan ska skolan, omsorgen och vården leverera enligt riksnormerna samt lokalt kultur och fritidsliv stödjas.

Ett argument som har framtiden för sig och som vi snart kommer att se mer och mer av eftersom det befriar det politiska etablissemanget från ansvar är: Vi har inget val! Det finns inget alternativ!

Dessa argument är naturligtvis inte sanna eftersom det alltid finns val och alternativ. Men de fungerar och kommer säkert att tas i bruk.

Det är allvarligt tycker jag när socialchefen får sparken av politiker med referens till budgetproblem och sockrat med samarbetssvårigheter av intern karaktär som man inte vill avhandla i det offentliga. Det jag önskar mig är i stället ett öppet samtal och en debatt om förutsättningarna.

Samhällsutvecklingen tas alltmera för given och ifrågasätts inte på allvar. Fanns det inga alternativ och hade man inga val? Det är ett välkänt faktum att social- och omsorgsförvaltningarna i hela riket brottas med svåra utmaningar som en följd av politiskt beslutade och genomförda förändringar av arbetsförmedlingen, a-kassan och försäkringskassan. Folk utförsäkras numera ganska omgående och hamnar hos Socialen. Här uppstår både personalbrist och underskott i budgetar som en följd av politiskt fattade beslut. Den viktigaste debatten som jag vill se handlar om hur vi kan säkra folkets/allmänhetens förtroende för att vi fortfarande har en god samhällsordning eller åtminstone en fungerande samhällsordning. Har vi det?

Kai Vogt Westling